Vi har med stort intresse följt debatten kring utställningen Figurationer, särskilt den del av debatten som kommit att handla om traditionsuppfattning, inspiration från förmoderna epoker och tekniker och begreppet retrogardism. Christopher Rådlund och Håkan Sandell har svarat utförligt och klargörande och jag tidigare har påmint om några citat från tidigare publikationer. Det kan också finnas anledning att minnas följande stycke ur ett redaktionellt förord till ett nummer av Aorta från 2006:
"Det hör /.../ till retrogardismens mest radikala sidor att hålla en mängd olika utvecklingsvägar och olika framtider möjliga. Som på knappast något annat håll har man innanför retrogardet vinnlagt sig om det undanskuffade och övergivna, historiens så kallade blindgångar, lokalt och internationellt. Det inkluderar allt mellan nedvärderad nygotik till förbigången symbolism."
Detta som en kommentar till dem som tror att retrogardet enbart sysslar med att idealisera antikens formspråk - även om antika strömningar självklart är intressanta för oss. Johan Lundberg har påpekat att en retorgardistisk diskurs visserligen går att applicera på flera av de konstnärskap som ingår i utställningen Figurationer - men här vill vi göra den motsatta iakttagelsen: en retrogardistisk konstsyn kan inte snävas ner till figurativt oljemåleri, till det är rörelsen för öppen och inkluderande.
Carl Forsberg
12 kommentarer:
Den motsatta åsikten? Att en retrogardistisk diskurs INTE går att applicera på många av konstnärerna på utställningen? Jag förstår ärligt talat inte vad som avses och på vilket sätt min åsikt skulle vara kontroversiell för retrogardismen.
Nej, din åsikt är inte kontroversiell och möjligen blev det lite oklart uttryckt här. Vad som avses är att retrogardet inte enbart handlar om figurativt oljemåleri - något som Vilks verkar tro.
Nu förstår jag nog ännu mindre på vilket sätt retrogardet har en från mig avvikande eller till och med "motsatt" åsikt. Var skulle jag ha påstått att retrogardet bara är applicerbart på figurativt måleri?
Oh boy - vi tar om då: "här vill vi göra en ANNAN iakttagelse" borde det ha stått.
Och det är inte du som trott fel om retrogardet (jo, det förstås att retrogardet bara utgörs av Håkan Sandell - det får du ändå erkänna var lite fult..). Det är Vilks.
Aha ok, men det där samtalet handlade ju om diskurser, det vill säga att ett konstnärskaps estetik uttryckligen bygger på en viss sorts idéer, och i detta fall då den sorts retrogardism som torgförs i Aorta. Det enda (kända) konstnärskap som jag kom på var Håkans, men jag kan ju ha haft fel där och beklagar det i så fall...
sedan förstår jag fortfarande inte varför jag får äran att klä skott för Vilks åsikter, men det är för min del helt ok. Jag har vanan inne att få mig pådyvlat allehanda åsikter...
Här är det vi som är martyrerna.
Och du visste precis vad du gjorde när du skrev om retrogardets diskurs och vilka andra exempel som kunde använts.
Alltså det är inte min mening att vara otrevlig alls men jag tycker att ni gör en höna av en fjäder. Jag vet faktiskt ärligt talat inte vilka andra retrogardistiska konstnärskap som en svensk läsekrets skulle vara förtrogen med än Håkan Sandells. Det skulle i så fall vara Christopher Rådlunds men jag finner ändå honom i denna debatt talande mer i egen sak än som företrädare för en viss specifik rörelse. Men upplys mig gärna om vilka andra exempel som borde ha använts. Och jag förstår faktiskt inte det bryska tonläget i detta sammanhang.
Det känns faktiskt absurt att jag skall behöva räkna upp bidragsgivare till en retrogardistisk diskurs för dig som känner till en del om våra aktiviter under tolv år, som skrivit förrord till en av de retrogardistiska antologierna, och har de andra i din bokhylla.
Carl Forsberg
Carl, det var nu inte det som jag efterfrågade, men struntsamma.
Ett kortfattat klarläggande för att undvika onödiga gräl och motsättningar: vad jag avser är följande i mina ögon helt oprobematiska och föga kontroversiella förhållande: Therese Bohman har fått en roman antagen av Norstedts. Även om Therese Bohman ingår i Aortas redaktion så kan man inte med bästa vilja i världen påstå att romanen bärs upp en en retrogardistisk diskurs. Om man nu inte med diskurs avser ngt helt annat än det i litteraturkritikens och -vetenskapens diskurs vedertagna.
Sant. Exemplet haltar dock en smula och det tror jag du vet... Men gratulerar, Therese. Då grälar vi inte mer idag utan firar.
/Carl
Skicka en kommentar