Gott nytt år

Gott nytt 2009 önskar Aortas redaktion. DN.se skickar ut en dikt av Öijer. Vi har inte DN:s resurser, men skit i det:

Läs, och lär: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954

Leve retrogardet.

Nya nummer av Aorta snart ute

Efter en längre tids fördröjning kommer nästa vecka tre nummer (!) av Aorta att skickas ut till prenumeranter, återförsäljare och press.

De teman som presenteras gemensamt är På andra sidan floden, Nordiska gemenskaper samt Livsstil.

Fulaste byggnaden i Sverige prisad

DN rapporterar idag om att Kaba-stenen i Kalmar, Sveriges fulaste konstmuseum i form av en svart låda, vunnit Kasper Salinpriset. Tråkigt och beklagansvärt.

På det svarta gravmonumentet borde det stå: "Här vilar svensk arkitektur. Sörjd. Saknad."

Kléen

I går, söndag den 5 oktober 2008, samlades 15 personer, många Emil Kléens ättlingar, i Höör för att hedra Kléens minne.

In i det sista var oron stor för att det oväder som drabbat Skåne skulle förstöra möjligheterna att genomföra ceremonin. Vid femtiden slutade det emellertid att regna, himlen blev blå och ceremonin fick en höstlövsskimrande och värdig inramning.

En mycket lyckad eftermiddag således.

Till Emil Kléens minne

Söndagen den 5 oktober kl 17.00 kommer det att hållas en mindre ceremoni vid skalden Emil Kléens (1868-1898) grav i Höör (Höörs kyrkogård) anordnad av Aortas chefredaktör David Almer.

Detta av olika anledningar; dels är det i år 140 år sedan Kléen föddes och 110 år sedan han dog, men det är också i år året då Emil Kléens egentliga debutverk, Venus anadyomene, för första gången getts ut. Vi hoppas att boken och ceremonin kan bidra till att Kléens intressanta person och livsöde åter belyses, och att hans poesi och prosa kanske kan få uppskattning även i vår tid.

Vid graven kommer en bukett nedläggas, och Almer tar också tillfället i akt att säga några ord och läsa en dikt.

Välkommen att hedra minnet av Emil Kléen.

Aorta på bokmässan i Göteborg

Passa på att träffa Aortas ansvarige utgivare Carl Forsberg och chefredaktör David Almer i tidskriftsmontern B04:04 på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg!

Klockan 16 lördagen den 27 september presenteras Aortas rykande färska dubbelnummer 20-21 med tema döden och nordiska gemenskaper.

Välkomna!

Öijercitat

SvD påminner om vad Öijer uttryckte i DI Weekend #28:

"Jag tycker om de gamla städerna – allt som är vackert – som de såg ut innan socialdemokraterna rev alla gamla hus och förstörde hela landet."

Lagerholm och Kant

Rätt som det är ramlar man över något intressant på Svenska Dagbladets allt mindre kvalitativa kultursidor (Ja, jämför med för bara 10 år sedan!). Denna gång, som så många gånger förr, är det "Under strecket" som bjuder på det intressanta. Martin Lagerholm skrev den 12 september 2008 "Litteraturen är större än tycke och smak" där han utifrån Literarische Wertung und Kanonbildung (Königshausen & Neumann) förklarar varför en litterär kanon är en vettig sak:

"I ett övertygande resonemang anför Wellbery några centrala idéer hos Kant, bland annat den som vill påvisa att ett smakomdöme är någonting som når bortom det rent subjektiva; att det snarare omfattar en del av en gemensam mottaglighet (sensus communis), som i sin tur utgör någon sorts måttstock vid estetiska värderingar. Med detta menar inte Kant att det normerande i värdesättningarna innebär att vi alla måste tycka likadant, utan att det i språkligt, socialt och estetiskt hänseende är meningslöst att som enskild individ fälla ett smakomdöme giltigt 'bara för mig'."

Öijers nya...

Bruno K är på G igen, och åter igen påminns vi om att en av Sveriges de facto mest lästa poeter inte går i temporära estetiska och idémässiga ledband. Med sin poesi, metaforrik, mytisk och bildstormande modernistisk utan att tappa kontakten med traditionen når han ut till folket; och det med en fascinerande diktsamling. Svart som silver bränner sig fast med sin civilisations- och modernitetskritik.

I dagens DN på nätet meddelar Öijer bl.a. :

"Jag vill inte gå omkring i några dåliga skor. Du vill inte köpa en dålig bil, du är väl ute efter kvalitet, eller hur? Det gäller litteraturen också. Och konsten, och musiken. När det gäller litteratur så fungerar det så att ju mer du läser, desto mer kunskap får du om vad som är 'bra' och 'dålig' litteratur. För mig står till exempel Hjalmar Söderberg för kvalitet."

och:

"Jag har alltid sett ­poeten som en form av andlig vägvisare och civilisations- och samhällskritiker. Men också en människa som kan beskriva de djuppsykologiska schakten inom en människa. Och det är för att poesin ska kunna betyda något för människor, ska kunna vidröra. All form av intellektuell poesi skriven för akademiska kretsar har aldrig intresserat mig."

Nuff said.

Boktips (igen)

Följande nya (och nygamla) verk kan nu köpas i bokhandeln:

(David Almer) Emil Kléen - Venus anadyomene: "Bohemen och fin-de-sièclepoeten Emil Kléen (1868–1898) hann ge ut tre diktsamlingar och tre prosaverk under sin korta levnad. Hans första roman förblev dock otryckt och bortglömd men återupptäcktes 2006 och ges nu ut för första gången med titeln Venus anadyomene. Kléens egentliga romandebut är en­­ fängslande tidsresa till den febriga existens­ som flanörer, litteratörer och ­bohemer kunde uppleva i sekelslutets Sverige. Romanen har redigerats av David Almer som också har försett den med noggranna kommentarer samt en utförlig inledning som presenterar en av Sveriges äkta ­dekadenter."

Ronny Spaans - Svalene i Lisboa: "'Svalene i Lisboa' plasserer Ronny Spaans både i ein nynorsk poesitradisjon og i ein større europeisk fellesskap, med Elena Sjvarts og Bella Achmadulina i Russland og Derek Mahon i Irland som tilknytingspunkt – alle representantar for ein ubroten klassisk orientert lyrikktradisjon i utkanten av Europa, som har fornya seg i samsvar med ein samtidig, modernistisk poetikk. Med vekt på bilete, rytme og forteljing står Spaans fram som eit friskt pust i norsk lyrikk. Med 'Svalene i Lisboa' debuterer Spaans som lyrikar."

(Ronny Spaans) Emil Boyson: Europeisk Poesi: "Diktantologien Europeisk poesi i norsk gjendiktning markerte et høydepunkt i Emil Boysons forfatterskap da den kom ut i 1965. Med denne utgaven er Boysons gjendiktninger av gullkorn fra den europeiske lyrikkarven igjen tilgjengelige for norske lesere. Boysons gjendiktningskunst kan kjennetegnes ved en interesse for intuitive innsikter og imaginasjon. Noen dikt gir han helhetlig igjen på norsk, mens andre omformer han og utstyrer med undertitler som 'fragment' og 'utkast'. Dette viser en erkjennelsessøken omkring begrepet 'poesi'. Dermed er boken ikke bare en diktantologi; den grenser til et modernistisk eksperiment, og på samme måte som Boysons diktsamlinger har antologien en naturlig plass i dikterens forfatterskap, som et uventet vidnesbyrd om en integrert poesiforståelse."

P.S.
Man kan för övrigt fortfarande köpa Håkan Sandells och Clemens Altgårds Om retrogardism, "Clemens Altgård och Håkan Sandell lägger i denna bok fram sina tankar och åsikter om poesins väsen och funktion, tankar som har sin grund i mångåriga diskussioner under tiden med poetgruppen Malmöligan. Båda vänder sig såväl mot den urvattnade modernismen som mot en enkelspårig realism, och talar för ett återknytande till litterära traditioner före de moderna riktningarna."

Kinesisk retrogardism?

I Dagens Nyheter kan man idag läsa om den kinesiska kritiken mot de hypermoderna skapelser som byggts upp i Peking på grund av OS.

Zhu Pei, en kinesisk arkitekt som vill skapa byggnader med fötterna i traditionen, menar bland annat att "Peking vill framstå som en modern och högteknologisk stad och glömmer sina rötter och sin egen kultur". Han säger vidare:

"När vi promenerar i de gamla gränderna som finns kvar känner vi oss som betydelsefulla människor. När vi går omkring bland de höga husen i Pekings nya kontorsdistrikt känner vi däremot att vi inte betyder någonting. Bra arkitektur ska få människor att känna sitt värde. Så kan man bedöma om ett hus eller område är bra eller inte ur arkitektonisk synvinkel."

Följande citat tål också att tänkas på:

"Världen i dag saknar de tankar som har funnits. Alltför mycket teknik skadar arkitekturens verkliga mening och människorna som vistas där. Vi behöver komma tillbaka till naturliga uttryckssätt och åter upptäcka traditionella kinesiska filosofiska tankar. Vi måste se den skönhet som redan funnits i samhället och ta tillvara gamla tankar. De är vackra."

"Först var det de gamla grekerna, sen kom romarriket och därefter medeltiden och industrisamhället, enligt västs synsätt. I Kina ser vi inte likadant på utvecklingen. Vi ser influenser från olika tider som påverkar hur det ser ut i dag."

Tyvärr har Zhu Pei kanske lite väl mycket fastnat i modernistisk arkitektur om man ser till vad han åstadkommit hittills i Peking och annorstädes, men ovanstående citat är trots det minst sagt tankvärda.

Sommarläsning?

Intressant nyare sommarläsning för den nyfikne:

Poesi:

Coyle, Bill, The God of This World to His Prophet (Chicago 2006)
Espmark, Kjell, Vintergata (Stockholm 2007)
Mason, David, Arrivals (Oregon 2004)
Omar, Mohamed, Faraos förbannelse (Stockholm 2007)
Omar, Mohamed, Parakleitos. Fragment tillägnade Ljusets Apostel (Stockholm 2008)
Næss, Henning, Før solen blir en skygge av seg selv (Norge 2007)
Sandell, Håkan, Skisser till ett århundrade (Stockholm 2006)
Spaans, Ronny, Svalene i Lisboa. Vers og forteljingar (Stavanger 2008)
Tafdrup, Pia, Valarna i Paris (Lund 2004)

Facklitteratur:

Luthersson, Peter, Svensk litterär modernism. En stridsstudie (Stockholm 2002)
Malmberg, Bertil, (red. Luthersson, Peter m.fl.) Diktaren i sitt sekel (Stockholm 2006)
Nordin, Svante, Humaniora i Sverige. Framväxt. Guldålder. Kris (Stockholm 2008)
Palm, Göran, Tack, modernismen, för den tid som varit! En bok om modern och omodern poesi (Stockholm 2007)
Shachar, Nathan, Blodseld och nordisk längtan. Oscar Levertin och hans tid (Stockholm 2006)
Sjöblad, Christina (red.), Utan poesi - aldrig! Baudelaire i nuet (Stockholm 2008)
Stjernfelt, Frederik och Thomsen, Søren Ulrik, Kritik av den negativa uppbyggligheten (Stockholm 2007)

Thente, Boethius och FRA-lagen

DN-litteraturredaktören Jonas Thentes blogg bjuder allt som oftast på kloka små inlägg; dagens inlägg, "På tröskeln till en ny epok", är skönt retrogardistisk och behandlar FRA-lagen utifrån ett romerskt dekadensperspektiv. Läs den!

Aortas "grå glöd"

Kvällspostens Anders E Larsson (18/6) säger bl.a. följande om Aorta:

"Uppslaget med en dikt av Elena Sjvarts på ena sidan, och en målning (svartvit, liksom resten av tidskriftens sidor) av Jennifer Anderson på den andra, fångar uppmärksamheten; i October Shore fäller en yngre kvinna, iklädd mörk kappa med huva, ned blicken i marken framför sig mot en skuggad bakgrund. [...]Nye chefredaktören David Almers första Aortautgåva ruvar på rik poesi."

Läs hela recensionen här.

(bilden till höger är (c) Jennifer Anderson.)

DN recenserar Aorta

I gårdagens DN (17/6) recenserade kulturchefen Maria Schottenius Aorta nr. 19. Tyvärr finns inte recensionen tillgänglig på DN:s hemsida, varför vi presenterar den här:

"Tvärkulturell tidskrift med annat tonläge

I allt massmedialt gafflande och gapande finns det även i dag speciella rum med andra tonlägen och inställningar.

Tidskriften Aorta har bytt redaktör från Carl Forsberg till David Almer, som öppnar med ett renässansnummer, där han tar emot på tjockt gräddvitt papper. Uppenbarligen har tidskriften en mobil västskandinavisk redaktion i Göteborg, Oslo, Stavanger, Stockholm, och en rad konstformer får samsas. Den sensationelle renässansfilosofen Giordano Bruno beskrivs av Percival, från livet i en håla utanför Neapel tills han naken och med munlås år 1600 förs till avrättningsplatsen på Campo dei Fiori i Rom. James Joyce och Johannes Paulus II har båda postumt velat ärerädda honom, och får man nog säga, lyckats. Tillsammans med några andra Bruno-fans.

I en spännande artikel om aztekerna i europeisk renässanskonception läser Håkan Sandell i ett encyklopediskt verk med flora och fauna "hur de spanska soldaternas avhuggna huvuden placerats bredvid hästarnas avhuggna huvuden i demokratiska rader".

I tidskriften finns också en rad renässansdikter nyöversatta, bl a Maurice Scève, Joachim Bellay.

Bildkonstnären Jennifer Anderson (född -75) från Glasgow presenteras och presenterar sig med en rad bilder som är svåra att ta ögonen från, "Chrysalis", "Drifting" och inte minst "Precious metal" som ligger smältande bredvid en Sapfo-dikt, som översatts på originalets versmått.

Avslutningsvis finns ett notblad av Franz Schubert och därefter en svensk översättning av Heinrich Heines "Der Doppelgänger" som Schubert tonsatt.

Det är uppmuntrande att få den här sortens tidskrifter till redaktionens tidskriftsbord.

Håll ut.

Maria Schottenius" (c) Dagens Nyheter
(bilden till höger är (c) Jennifer Anderson.)

Recept för att göra konst angelägen

I dagens SvD kan man läsa om hur Ricardo Donoso, utställningskommissarie på Edsvik konsthall, gör en god gärning genom att föra fram samtida figurativt måleri - visserligen av skiftande kvalitet, men tanken är god. Installationer och klart avantgardistisk elitkonst göre sig icke besvär. SvD skriver: "Sedan han tillträdde på sin post för tre år sedan har den tidigare omtvistade konsthallen i Sollentuna blivit en publikmagnet. Receptet är ingenting han hymlar med: Traditionell konst och populistiska evenemang lockar besökare och bekostar satsningar [tyvärr, får vi väl säga här på Retrogardism etcetera] på det mer avantgardistiska."

Det finns en fin humanistisk grundtanke hos Danoso som fler utställare i Sverige borde ta efter: "De flesta konsthallar i kranskommunerna har lagt ner verksamheten. Här i Edsvik kollapsade den för att man mest hade konceptuell konst som bara lockade crème de la crème. Jag tycker inte att någon ska äga rätten till sanningen, utan tror att människor själva har förmågan att bedöma vad som är bra och dåligt".

"Sanningen" finns för närvarande på konstinstitutioner och konstutbildningar - där man fastnat i inbillat provocerande konceptkonst och ickefigurativa tvångströjor. Detta blev klart uppenbart om man exempelvis besökte Konstfacks vårutställning; "konstverken", bl.a. lerklumpar med inbäddade kopulerande könsorgan, sängar med halshuggna svanar etc, kunde likväl varit framplockade från 1970 års vårutställning. Folk ryckte så klart bara på axlarna, en stor förlust för konst vars hela grund ligger i att provocera. Det som vill vara avantgarde blir bara tomma gester.

Donoso identifierar för övrigt de gemensamma drag som han tycker svenskt samtidsmåleri har: rotlöshet, bredd och avsaknad av regional prägel - i de retrogardistiska målarkretsarna är de gemensamma dragen snarare rötter, djup och regional prägel, men så är de inte så uppmärksammade. Än. Åtminstone inte av Donoso. Följande uppfattning är vi dock helt tillfreds med: " –Vissa konstkritiker säger att måleriet är dött. Det stämmer inte. Jag tror tvärtom att det är på väg att ta över igen."

Det finns mycket som pekar på att han har rätt. Vi går en spännande tid till mötes.

Retrogardet svarar Sjösvärd

Saxat från tidskrift.nu:

"Senaste numret av Aorta innehåller två svar till Thomas Sjösvärd angående artikeln om avantgardism och retrogardism som publicerades här på tidskrift.nu i början av året. Redaktörerna David Almer och Carl Forsberg menar i sin replik att 'Sjösvärd sitter fast i samma inskränkta formfokus som överallt drabbar den potentiellt intressanta diskussionen kring dagens konst och poesi' och författaren Håkan Sandell bidrar med en definition av retrogardistisk poetik som 'den radikaliserade längtan efter en levande undertext'."

Läs de publicerade replikerna här.

Aorta nr. 19 ute nu!

Aorta nr. 19, årets första, finns snart i handeln! Den distribueras för närvarande till ett antal kvalitetsbokhandlare i Sverige och Norge. Vill man beställa redan nu på nätet går det självfallet utmärkt, beställ genom att skicka ett e-mail till retrogardism@gmail.com! Priset är 100kr.

Det har skett en del förändringar i Aortas redaktion sedan 2007; för det första har David Almer tillträtt som ny chefredaktör efter att Carl Forsberg blivit kulturbyråkrat på heltid. Det har medfört att förra årets utgivning blivit lite haltande – vilket redaktionen planerar att åtgärda genom sex nummer i år istället för de sedvanliga fyra.

Nummer 19 har tema "renässans" – ett begrepp som ofta tas för givet som bl.a. modernitetens startpunkt, antikens pånyttfödelse etc. – när det likväl även kan ses som döden för många ting, inte minst medeltidens traditioner och religiösa djup. Det är redaktionens förhoppning att numret belyser begreppet renässans både som problematisk epokindelning och i betydelsen pånyttfödelse i ett bredare spektrum.

Numret inleds med Christopher Rådlunds presentation av den skotska konstnären Jennifer Anderson (f.1975), en ung förmåga vars måleri illustrerar flertalet essäer numret igenom. Efter det kan vi läsa om Percivals tankar kring renässansfilosofen Giordano Bruno och följa med Håkan Sandell på en resa till aztekernas kultur under renässansen. Alexander Ibsen presenterar också i en längre essä sina tankar kring Don Juan och teaterns renässans. Jelena Selin skriver i sin tur om Petrarca och om dennes bestigning av Mont Ventoux.

Men här ryms som vanligt också andra perspektiv. Claes Ahlund har funderat över August Strindbergs och Verner von Heidenstams renässansgräl. Carl-Michael Edenborg har bidragit med en text om Carl-August Ehrensvärds försök med nyklassicism och Bill Coyle problematiserar New Formalism i USA och denna rörelses metriska potential.

Vi presenterar också fina tolkningar av unga och gamla poeter; exempel är Viveka Heymans översättningar av 1500-talspoeterna Maurice Scève och Joachim du Bellay, samt dikter av Anni Sumari (f.1965). Dessutom finner vi nytolkningar av såväl Sapfo som Pasolini, John Donne som Joost van den Vondel. Dessutom får Elena Schwarz/Sjvarts stort utrymme i detta nummer; Ronny Spaans har intervjuat både henne och Luuk Gruwez, och hela tre Schwarz-dikter finns att ta del av. För första gången bjuder vi också på musik – Augustin Mannerheim har översatt Heinrich Heines ”Der Doppelgänger”, tonsatt av Schubert.

Med anledning av Henrik Wergelands 200-årsjubileum i år har Henning Næss tagit sig an att studera Wergelands dikt ”Mig selv” – eller ska man snarare beteckna hans text som en diskussion med Wergeland själv? Döm själv.

Nästa nummer av Aorta är ett dubbelnummer och kommer redan i sommar, och med tanke på våra sex planerade nummer i år kan vi alla se fram emot ett minst sagt aortiskt 2008.

Du kan köpa Aorta på följande försäljningsställen:

Stockholm: Akademibokhandeln City, Press Stop/Pressbyrån Västermalm (Västermalmsgallerian), Hedengrens bokhandel (Sturegallerian), Press Stop Söder (Götgatan 31), Hållplatsens T&T (Folkungagatan 112), Akademibokhandeln Skrapan (Götgatan 78/Skatteskrapan)

Malmö: Tidskriftsbutiken Malmö (S Förstadsgatan 18)

Lund: Press Stop (Klostergatan 8)

Karlshamn: Antikvariat Bode Carlshamn (Ronnebygatan 15)

Norrköping: Antikvariatet i Norrköping

Sunne: Kvarngatans Tobak

Progressivt?

Strax utanför en av Sveriges större städers stadskärna finner man vidstående mystiska byggnad. För en retrogardist väcker förstås den stora metalloggan på väggen orealistiska fantasier. Kan man lämna in ett fragmentariskt videokonstverk här och hämta ut en oljemålning? Lämna in en torr språkmaterialistisk hostning och få ut en klingande knittel? Och vad är det för restprodukter som hamnar i den röda containern?

Vem är anställd och vad besitter de egentligen för kompetens? Känner Statens Kulturråd till den subversiva verksamheten och får de i så fall något stöd?

Men som vanligt slår verkligheten till som en örfil. Bakom tegelfasaden döljer sig en klinik för plastikkirurgi.

Lästips

DN:s Dan Jönsson skrev i söndags en intressant essä, "Den osynliga auktoriteten", och nämner bl.a. Christopher Rådlund som ett svenskt exempel på de "passionister" som Merete Sanderhoff i sin bok Sorte billeder kallar de traditions- och hantverksmässiga konstnärer som reagerat på den postmoderna institutionaliseringen och likriktningen i samtidskonsten.

"Passionisterna, skriver Sanderhoff, ställer sig på snart sagt varje punkt i programmatisk opposition mot den avantgardistiska traditionen. De betonar verket, inte processen, sätter tekniken framför idén och talar hellre om att gå på djupet än att överskrida gränser. De ägnar sig åt 'gammalmodiga' genrer som landskap, historiemåleri och allegorier. Men framför allt avvisar de kategoriskt den reflekterande ironi och distans som genomsyrar samtidskonstens överskridanden i Duchamps efterföljd. I stället fylls deras verk av melankoli och patos (därav Sanderhoffs beteckning 'passionister'). Långtifrån det konceptuella måleriets undersökningar av det egna mediets konventioner använder de måleriet till det som det av tradition har använts till, nämligen till att berätta något allmängiltigt om den mänskliga existensens villkor i bild."

Man kan nog lika gärna byta ut "passionister" ovan mot "retrogardister", och applicera det på litteraturen om man så vill.

Rädda Asplunds bibliotek i Stockholm

Äntligen ett vettigt inlägg i debatten (SvD 10/3 2008) kring förfulningsprojektet som föreslagits som ny biblioteksbyggnad. Retrogardet håller helt med Horace Engdahl och hans kompisar:

"Nya lösningar av biblioteksfrågan på annan plats måste nu prövas. Det finns inga rimliga skäl att degradera Asplunds världsberömda byggnad och det sammanhang den är infogad i."

Vi ställer oss också frågan när det är dags att ifrågasätta den befängda, men uppenbarligen av alla nutida arkitekter självklara, idén om att arkitektur måste "sticka ut"; vad hände med idén att arkitektur rimligen hellre bör "smälta in"? Som länk mellan 20-talsklassicism och funkis smälter den gamla byggnaden in i sin omgivande arkitektur, men den nya kontorsliknandes legobitsbyggnaden som är presenterad som nybyggnad hör snarast hemma vid Kista galleria. Har inte Stockholm lärt sig något alls efter steriliseringen av de tidigare så levande Klarakvarteren?

För att citera Verner von Heidenstam i brev till Sven Stolpe: "Jag har inget emot funkis, bara den inte stötvis plockas in bland gamla Stockholmshus utan samlas i en stadsdel för sig som på Kungsholmen. Där passar den med sina sydländska platta tak och sina balkonger, på vilka (oläsligt ord) och andra tjuvar böra ha bekväm gångbana. Ja, där är den stadsdelen som ett samlat helt rent av vacker. Ett Stockholm är det inte men ett Valparaiso eller något sådant." (Stolpe, Sven, Myt och verklighet, 1972)

Aorta INTE i Malmö

På grund av väder och vind (och en av SJ bortslarvad lokförare (!)) fastnade Aortas redaktör Almer i natt i Nässjö och fick återvända till den svenska hufvudstaden. Aorta är av denna anledning tyvärr inte med på mässan i Malmö i dag.

Däremot läste redaktör Almer i det nattliga småländska infernot två dikter av Harry Martinson som han gärna delar med sig av:

Folksagehimmel

Nattvinden driver ihop folksagehimlar,
månsilvrade skyar
krulliga och tusenmila.
Nu öppnar många gamla böcker sina skrin.
Allt är orimligt och välbekant.
Vandra till skogsberget.
Läs dig bort till dessa skyar medan tid är.

Att verkligen leva

Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.
Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din mun.
Dröm gärna och helst vad tiden inte vill.
Var otidsenlig framåt och bakåt.
Den närmaste tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor
inte minst i nyttans och den fadda trevnadens
med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess leksaksvagn åt alla.

Aorta på "Smått förlagt" i Malmö den 23/2

Kom till Malmö, Bergsgatan 29, den 23/2 2008!

Aorta kommer att delta i mässan Smått förlagt. Där har ni chansen att bläddra i och införskaffa en alldeles egen Aorta, samt även annan utgivning från Carl Forsbergs bokförlag. Den som vågar kan även ta risken/möjligheten att samtala med en äkta retrogardistisk redaktör.

"Under hela dagen fylls Inkonst med utställare som har sin ugivning till försäljning och i teatern och på logescenen arrangeras paneldiskussioner, rundabordssamtal och uppläsningar."

Plats: Inkonst, Bergsgatan 29, Malmö - Klubben Foajén Teatern
Tid: 11.00-18.00
Entré: 20 kr
Ålder: Fri

Avantgardism - retrogardism

En artikel,"Avantgardism eller retrogardism – vad är frågan?", som publicerades på tidskrift.nu kunde varit startskottet på en intressant diskussion kring begreppen avantgardism och retrogardism. Istället väljer skribenten Thomas Sjösvärd att smutskasta Axess magasins chefredaktör Johan Lundberg, som Sjösvärd menar "[...], i takt med att han fått mer utrymme, visat sig vara galen [...]".

Tidskriften Aorta tar skarpt avstånd från att användas som tillhygge mot Axess och i den sedan länge pågående personförföljelsen av Axess' chefredaktör Johan Lundberg (som bl.a. kunde följas i pressen i våras). Däremot välkomnar vi i sig en debatt kring avantgarde-begreppets olika faser och ansikten. För den här gången har vi dock mist lusten att deltaga i samtalet - åtminstone i digital form.

Recension av Aorta i Norrbottens-Kuriren

Norrbottens-Kurirens recension av Aorta #18 från den 15/1 2008 kan läsas här. Utdrag:

"I övrigt skriver Jelena Selin lärt om kopplingen mellan vin och metafysik, medan redaktören Carl Forsberg ägnar sin text åt ett nyutgivet standardverk inom den psykedeliska litteraturen: Ernst Jüngers Psykonauterna. Och något utanför temat publiceras ett utdrag ur Charles Baudelaires elaka och roliga reseskildring Belgien avklätt. Ett sällsynt gormande utfall, där Belgien och belgarna får klä skott för allt ont som mänskligheten drabbats av: 'Det är lika svårt att definiera den belgiska karaktären som det är att klassificera Belgaren på varelsernas skala. Han är en apa, men han är blötdjur.'
Men vilken energi i attackerna. Vilket gott humör i allt det hätska. Skrivandets rus."

Ullgrens huvud på en spik

Malin Ullgren slog nog huvudet på spiken i sin intervju av Aase Berg i DN den 7/1 2008 när det gäller karriärsplanering i poesi-Sverige. Språkmaterialistisk dekonstruktiv strategi har ju länge varit legio för den som önskar bli publicerad och få fina recensioner av meningsfränder i olika blad, vilket bl.a. Johan Lundberg visade på i den nu insomnade OEI-debatten i våras. Vi låter här intervjun tala för sig själv:

MU: "Funderade du på om det var dåligt för din poetkredd att skriva om barn, att det är konkret, vardagligt och gör anspråk på meningsfullhet?"

AB: "- Nej, hur karriärplanerar man som poet?"

MU: "Jo, genom att ständigt säga att man misstror språkets möjligheter att säga något, och så vidare."

Ullgrens klarsynthet är nog tyvärr sann i dagens litteraturmiljö, men retrogardet önskar Berg lycka till gällande sin (omedvetna?) intention att göra sin poesi relevant utanför en marginaliserad grupp akademiker och språkmaterialister.

Recensioner av Aorta nr. 18

Kristianstadsbladet recenserade den 29/12 2007 Aorta nr. 18:

"[...] Retrogardismens sympatiska organ Aorta handlar denna gång om rus och inspiration. David Almer skriver utmärkt om Oden och skaldekonstens ursprung, Therese Bohman har läst d'Annunzios drygt sekelgamla roman "Elden" och Jelena Selin rör sig ledigt mellan vin och alkemi. Lägg därtill ett knippe romerska elegier av Goethe.

Mest minnesvärd är ändå Håkan Sandells skildring av en LSD-tripp i ungdomsåren. Kanske inte så mycket för den dikt upplevelsen gav upphov till och som återges i Aorta, men desto mer för Sandells förmåga att idag, nästan trettio år senare, fånga en svunnen tid och låta hågkomsterna smälta samman till ett starkt lysande självporträtt. Rusets verkan må ha avtagit, inspirationen lever alltjämt vidare. [...]"

LO-tidningen skrev om Aorta den 7/12 2007:

"Den litteraturkonservativa Aorta är hundra år efter sin tid. Nummer XVIII handlar om Rus & inspiration och känns underbart dekadent, med diverse högst uppriktiga nedslag i egna och andras delirier."

Numret kan köpas via förlaget för 100kr, en prenumeration (fyra nummer) kostar 350 kr inom Europa. Gör din beställning eller kontakta redaktionen på retrogarde@gmail.com

Numret kan även införskaffas på nätet via Tidskriftsbutiken.nu och h:ströms, lokalt i Stockholm via Akademibokhandeln (Mäster Samuelsgatan 28), Hedengrens bokhandel, Press Stop Götgatan och Västermalm.

Gott nytt retrogardeår!

Med ett Österlingcitat från SvD den 26/7 1904 hälsar retrogardet ett gott nytt år:

"Den poet, som förhärligar nutidens sociala idéer och rörelser och som tror sig fylld av hela vår moderna tillvaro, har i förbigående sagdt oftast blott fångat en ton i den oändliga konserten, ett skri, i hvilket han tycker sig återfinna sitt eget hjärtas. Han är i själfva verket längre bort från det centrala i tidsstämningen än den, som går afsides och blott lyssnar till det själens sorl, som left i alla släkten."