Äntligen ett vettigt inlägg i debatten (SvD 10/3 2008) kring förfulningsprojektet som föreslagits som ny biblioteksbyggnad. Retrogardet håller helt med Horace Engdahl och hans kompisar:
"Nya lösningar av biblioteksfrågan på annan plats måste nu prövas. Det finns inga rimliga skäl att degradera Asplunds världsberömda byggnad och det sammanhang den är infogad i."
Vi ställer oss också frågan när det är dags att ifrågasätta den befängda, men uppenbarligen av alla nutida arkitekter självklara, idén om att arkitektur måste "sticka ut"; vad hände med idén att arkitektur rimligen hellre bör "smälta in"? Som länk mellan 20-talsklassicism och funkis smälter den gamla byggnaden in i sin omgivande arkitektur, men den nya kontorsliknandes legobitsbyggnaden som är presenterad som nybyggnad hör snarast hemma vid Kista galleria. Har inte Stockholm lärt sig något alls efter steriliseringen av de tidigare så levande Klarakvarteren?
För att citera Verner von Heidenstam i brev till Sven Stolpe: "Jag har inget emot funkis, bara den inte stötvis plockas in bland gamla Stockholmshus utan samlas i en stadsdel för sig som på Kungsholmen. Där passar den med sina sydländska platta tak och sina balkonger, på vilka (oläsligt ord) och andra tjuvar böra ha bekväm gångbana. Ja, där är den stadsdelen som ett samlat helt rent av vacker. Ett Stockholm är det inte men ett Valparaiso eller något sådant." (Stolpe, Sven, Myt och verklighet, 1972)
