Renässans för klassiskt måleri på Edsviks konsthall

Som Aorta meddelade i senaste numret, XXIII & XXIV: Monarki och snille, presentras i dag utställningen "Figurationer. Realism och romantik i norsk samtidskonst" på Edsviks konsthall i Stockholm av Aortas bildredaktör Christopher Rådlund och Axess magasins chefredaktör Johan Lundberg.

Många av de medverkande konstnärerna har presenterats i Aorta genom åren; med klassiskt figurativ teknik har de sedan 90-talet rört sig kring de målare och poeter som inspirerats av begreppet retrogardism samt Odd Nerdrums måleri: Christopher Rådlund, Johan Patricny, Trine Folmoe och Helene Knoop är bara några exempel; Knoops konst presenteras t.ex. i det aktuella numret av Aorta nämnt ovan. Den norske retrogardistiske kompositören Marcus Paus kommer vid vernissagen i dag att uruppföra ett stycke för cello.

Istället för att presentera utställningen, så körde DN i dag symtomatiskt igång ett "Gissa den konstnärliga provokationen"-tema. Svenska Dagbladets P J Anders Linder är en av få som skrivit om utställningen, men vi hoppas på mer mediebevakning efter vernissagen i dag.

Utställningen är utan tvekan årets konsthändelse.

Mer kan läsas i arrangören Axess magasins nyhetsblad.

Missa inte heller boken Figurationer, där Johan Lundberg och Christopher Rådlund "samlat ett unikt material som ger den första grundliga genomlysningen av den konstnärliga miljö som har vuxit fram i Oslo från 1970-talet och fram till idag." (citerat ur nyhetsbrevet ovan).

Aorta + Lyrikvännen = sant

I senaste Lyrikvännen (nr. 4/09 - tema: Skräck) gästspelar Aorta som "Lyrikvännenvännen", och vi delar där med oss av både text och bild.

"Årets fjärde nummer är riktigt tjockt och kommer att räcka hela sommaren lång. Men bli inte alltför lugn, för under hängmattan lurar monstren ..." (samt, får vi tillägga, traditionsmedveten konst och litteratur! Bu!).

Recension i HD

Så har Helsingborgs Dagblads Ann Lingebrandt (24/6 -09) satt sig ned i solen och läst senaste numret av Aorta.

Det rycker visserligen nervöst i hennes republikanska reflexer när hon "läser Carl Forsbergs inledande öppna brev till 'hennes kungliga höghet Victoria Bernadotte', där han ber henne deklarera sitt stöd till de fria konsterna – men om inte annat kan man ju sympatisera med kampen mot kulturförflackningen.

Den som vill ta det lite lättsammare kan i stället försjunka i Christopher Rådlunds text om barndomens bildningsresa i Prins Valiants spår.

Men framför allt kan man njuta furstligt av översatt poesi, från klassiker som Goethe och Else Lasker-Schüler till nya bekanta som Ana Luisa Amaral och Amy Fugate."

Svenska Dagbladet om Aorta

Martin Lagerholm meddelar i dagens Svenska Dagbladet den 30/5 2009 att "Aortas senaste dubbelnummer har en alldeles förtjusande temarubrik: 'Monarki & snille'."

"Chefredaktören David Almer gör alldeles rätt i att i inte oroa sig för risken att uppfattas som 'anakronistisk' och 'omodern' , och att i stället med hjälp av en gedigen samling texter gå i clinch med den förutsägbara indignationen mot uppenbart provocerande begrepp som kungar och begåvningar.

Att rubrikens två storheter är avgränsade i två tematiska block är inget att fästa sig vid. Särskilt täta skott är det aldrig här mellan kungligheterna och universalgenierna, mellan Carl Snoilskys 'Kung Erik' som 'på sin luta leker' och genikulten i Sturm und Drang-rörelsen, som Jelena Selin skriver om. Alexander Ibsen funderar över döende drottningar i antikens dramer och Henning Næss om Arthur Rimbauds geni. Den friska blandningen av essäer och översättningar av klassisk lyrik, av nyskriven poesi och vackra illustrationer (Helene Knoop) gör läsningen till ett kungligt nöje.".

Aorta 2009: tema Monarki & Snille

Den 22 maj distribuerades Aorta XXIII & XXIV till det svenska hovet, och sedan till framför allt resten av Skandinavien.

Tema? Den spännande kombinationen Monarki & Snille! Så bli hänryckt och slakta spargrisen så kommer ni att kunna lägga rabarber på ett nummer redan innan pingst! Köp ditt nummer genom att maila retrogardism@gmail.com. Pris? 100 riksdaler + porto.

Innehåll:

• Carl Forsberg: Till hennes kungliga höghet Victoria Bernadotte
• Walter von det Vogelweide: När Fredrik II skänkte ett litet län
• Christopher Rådlund: Prins Valiant – den ädlaste av seriehjältar
• Alexandr Pusjkin: Riddar Fattig
• Håkan Sandell: Erik XIV – en avkanoniserad kulturmonark
• Carl Sniolsky: Kung Erik
• Alexander Z. Ibsen: Dronningdrap
• Ana Luísa Amaral: Dikter
• Ashk Dahlén: Diktare och mecenater i medeltidens Persien
• Sohrab Sepheni: Lovsång
• H.S.: Till Afzaladdin Ibrahim-ibn Ali Nadjar...
• Helena Granström: Kraften av ett petande finger
• Lars Anders Johansson: Segelmakaren
• Johann Wolfgang von Goethe: Prometheus
• Jelena Selin: Mellan heroism och komik...
• Henning Næss: Noen tanker om et dikt av Arthur Rimbaud
• Else Lasker-Schüler: Hemlängtan
• Amy Fugate: Trana
• Henning Kramer Dahl: Heinrich Schütz (1585–1672)
• Bill Larsson: Presens.

Man kan köpa Aorta på följande ställen:

Stockholm: Akademibokhandeln City, Press Stop/Pressbyrån Västermalm (Västermalmsgallerian), Hedengrens bokhandel (Sturegallerian), Press Stop Söder (Götgatan 31), Akademibokhandeln Skrapan (Götgatan 78/Skatteskrapan)

Göteborg: Press stop Drottninggatan (Drottninggatan 58), Vänder sig om (Andra Långgatan 22)

Malmö: Tidskriftsbutiken Malmö (S Förstadsgatan 18)

Lund: Press Stop (Klostergatan 8)

Karlshamn: Antikvariat Bode Carlshamn (Ronnebygatan 15)

Norrköping: Antikvariatet i NorrköpingSunne: Kvarngatans Tobak

Poe 200 år

Idag är det 200 år sedan Edgar Allan Poe föddes. Därför presenterar vi här Korpen i översättning av Viktor Rydberg:

Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde,
bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi.
Knappt jag börjat slumra, förrän något knackade på dörren,
något pickade på dörren, ticketick det ljöd däri.
Upp jag blickade och sade, väckt ut ur mitt drömmeri:
"Nå stig in! Vem söker ni?"

Aldrig går det ur mitt minne: årets sista natt var inne,
i mitt rum, som i mitt sinne, skred dess skuggors tåg förbi.
Längtande till morgonstunden, höll jag mig vid boken bunden;
ack, men djupt i hjärtegrunden, ack, som alltid, ljöd däri
hennes namn som här förklungit - Leonor det klingar i
änglafästers harmoni

Lampan fladdrande beskiner sidenböljande gardiner,
hör, det prasslar, hör det viner i det tunga draperi!
Och vad annat för mig hände, aldrig sådan skräck jag kände,
aldrig hemskare sig tände flamman i min fantasi,
och jag viskar, icke hörbart, blott att varda skräcken fri:
"Stig då in! Vem söker ni?"

Dock min häpnad snart sig lade, lugn jag återvunnit hade,
då jag gick till dörrn och sade: "Ack förlåt mitt bryderi!
Över nyss i slummer bragta sinnen smög så sakta, sakta
eder knackning, knappt att akta, knappt att uppmärksammad bli." -
Ut jag såg i förstugången, men vad såg jag väl däri?
Endast skuggors feeri.

Ut min blick i mörkret irrar, in i nattens djup han stirrar,
och en dröm min själ förvirrar med onämnelig magi.
Ej den djupa tystnad störes, ej en bild för ögat föres,
"Leonor!" det viska hördes... O, vad smärta ljöd däri!
Vilka äro de som växla detta kvävda hjärteskri?
Jag och ekot, endast vi.

Dörren knappt jag stänga hinner, knappt min bok jag återfinner,
och det knackar. Pulsen brinner... är det, är det trolleri?
Hastigt rinner mig i hågen: å, det är på fönsterbågen!
Still, i tankar, I som frågen, vad av detta månde bli,
still, mitt hjärta, tills jag funnit, att det mystiska häri
var -- en vind som flög förbi!

Ha då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar --
ståtlig fågel! mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri.
Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vingar
upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri
på en Pallasbyst å karmen fullt så hemmastadd och fri
som i skogens sceneri.

Vad? Jag tror hans besatta uppsyn lockar mig att skratta.
Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli!
Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder,
gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli,
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämnes du däri?
Korpen svarade: Förbi.

Underligt jag fann det vara, att en fågel så kan svara;
fast hans svar var ett ord bara och med föga mening i,
ty bland alla männskosöner vem har rönt vad här jag röner,
att en kolsvart fågel kröner dörrens karm så trygg och fri,
sitter på en bild av Pallas, som i skogen trygg och fri,
kallande sig själv Förbi?

Korpen som alltjämt vill tjäna till en hjälmkam åt Atena,
sade detta ord allena; han har tömt sin själ däri.
Ej den djupa tystnad stör han, ingen enda fjäder rör han. --
"Hopp och vänner flugit från mig; snart väl skiljas även vi",
så jag sade: "När är stunden, då vi skiljas även vi?"
Korpen sade då: Förbi.

Att en fågel så kan svara, hör ju till det underbara;
dock, han säger ett ord bara, som han kanske övats i
av en skald, vars hårda öde, förrn han lades till de döde,
ville, att hans strängar ljöde till det enda ord: förbi --
att hans sång, den brustna, ljöde i ett enda hjärteskri:
Förbi, förbi!

Mitt för dörr och korp jag rycker soffan fram, ty, som jag tycker,
bör han lyss till mina nycker, mildra min melankoli,
och på soffans sammet sänker jag mig ned och eftertänker
vad i fågelns ögon blänker, vad det är för trolleri
i hans dystra Hadesskepnad, vad det är för mening i
detta hesa rop: Förbi.

Så jag länge överväger, ej ett enda ord jag säger,
korpen stirrar -- hu han äger i sin blick en hemsk magi!
Tankfull lutar jag mitt sjuka huvud mot det sammetsmjuka
hyende, vars purpur lampan sprider skiftingar uti.
Ack, den tid, då henns huvud lutade i svärmeri
mot dess purpur, är förbi!

O, igenom rummet simma ambraskyar som en dimma!
Lyss, jag tycker mig förnimma änglars tysta steg däri.
Fören I från Gud en hälsning, kommen I med hopp och frälsning,
frälsning, ack, från hennes minne, som min ande fängslats i?
O, är ögonblicket inne, då min själ kan varda fri?
Korpen ropade: Förbi!

Du profet och leviatan, kanske fågel kanske satan,
slungad hit av männskohatarn eller stormens raseri,
säg min arma själ, som lider, som besegrad ännu strider,
i vars spår förtvivlan skrider -- säg vad änden månne bli!
Finns i Gilead ännu balsam, finns ett hopp att varda fri?
Korpen svarade: Förbi!

Du profet och leviatan, kanske fågel kanske satan,
säg du bud fårn männskohatarn, vid den Gud vi leva i,
väntar ingenstädes freden? Förer ej den tunga leden
till ett fjärran saligt Eden, där jag åter slutes i
hennes famn vars namn nu klingar ljuvt i himmelsk harmoni?
Korpen svarade: Förbi!

Bort från mig, demoners like! Till ditt dystra avgrundsrike
hän i storm och natt du vike! Höj du där ditt hesa skri!
Lämna ej ett dun till minne av det ord, som kvalt mitt sinne!
Är ej ögonblicket inne, att du lämnar dörren fri,
fritt mitt hjärta, som du borrat djupt din rovdjursnäbb uti?
Korpen svarade: Förbi!

Vingen ej han röra gitter; -- kvar sen åratal han sitter,
och hans drömblicks hemska glitter stirrar jämt med häxeri.
Skimrar lampan, skiner månen in på mig och Hadessonen,
ser jag honom korpdemonen, skugga golv och draperi.
O, den svarta, svarta skuggan dväljes jämt min själ ini,
suckande: Förbi, förbi!

Gott nytt år

Gott nytt 2009 önskar Aortas redaktion. DN.se skickar ut en dikt av Öijer. Vi har inte DN:s resurser, men skit i det:

Läs, och lär: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954

Leve retrogardet.