Dagens Nyheters underliga konstkritiker Jessica Kempe kommer idag (22/IX) med beskyllningar som kunde fått en neanderthalare att tappa hakan. I artikeln talas det om retrogardism, kristdemokrater och - igen nazister, i en sjövild konspirationsteoretisk blandning.
Kempe skriver som om retrogardisterna, och inte hennes egen junta, hade den sociala och ideologiska hegemonien i konstvärlden. Och hon tillägnar oss egenskaper som vi aldrig ägt; som renhetsdyrkan i att sätta upp klassicismens bestämda epoker som en europeisk idealmall. Hela inlägget är i tillägg starkt manipulativt och verklighetsomskrivande, ett polemiskt inlägg från en kulturjournalist som tydligtvis känner ett paradigmskiftes osäkerhet helt in på kroppen.
Tidpunkten för den stora Figurationer-happeningen på Edsviks konsthall utanför Stockholm verkar ha sammanfallit med en kris i svensk politik. Den (eventuellt) framryckande högerpopulismen har egentligen inte något specifikt kulturprogram - om vi vågar döma dem efter Fremskrittspartiet här i Norge. Därför kan det nu tyckas frestande från mindre nogräknat kulturradikalt håll som Jessica Kempes att ta en chansning och omdefiniera retrogardismen, med sin komplicerade poetik och estetik, till något slags insinuerat kulturprogram för en ny högerpopulism som också har invandrarrädsla på programmet. Så att världen kan forstätta att hänga samman, enkelt och prydligt. "Konservativa" är de ju, lyder den logiken.
Desperationen i de senaste månadernas utspel från några av våra svenska kultur-politruker får oss att undra om en efterlängtad förändring kanske till sist ändå är på väg.
Ronny Spaans, Håkan Sandell
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar