Strax utanför en av Sveriges större städers stadskärna finner man vidstående mystiska byggnad. För en retrogardist väcker förstås den stora metalloggan på väggen orealistiska fantasier. Kan man lämna in ett fragmentariskt videokonstverk här och hämta ut en oljemålning? Lämna in en torr språkmaterialistisk hostning och få ut en klingande knittel? Och vad är det för restprodukter som hamnar i den röda containern?Vem är anställd och vad besitter de egentligen för kompetens? Känner Statens Kulturråd till den subversiva verksamheten och får de i så fall något stöd?
Men som vanligt slår verkligheten till som en örfil. Bakom tegelfasaden döljer sig en klinik för plastikkirurgi.
