Lessing om traditionens vikt

Det är med glädje man tar del av Doris Lessings Nobelföreläsning. Exempel:

"Vi förvaltar ett arv av språk, poesi, berättelser, och det är ett arv som aldrig tar slut. Det finns alltid kvar.

Vi har fått ärva berättelser, sagor efter gamla berättare, av vilka vi känner somliga till namnet, andra inte. Berättarna leder sitt ursprung långt långt tillbaka till en glänta i skogen där ett väldigt bål brinner och de gamla schamanerna dansar och sjunger, för vårt berättelsearv började med eld och magi, med andevärlden. Och det är där det finns bevarat i dag.

Fråga vilka moderna berättare som helst, och de ska svara att det alltid kommer ett ögonblick då elden rör vid dem, det som vi tycker om att kalla inspiration, och den leder sitt ursprung långt långt tillbaka till vårt släktes begynnelse, till elden, isen och de starka vindarna som har format oss och vår värld."

Läs med fördel hela Lessings föreläsning på SvD:s hemsida.

Myten om eskimåernas ordrikedom lever vidare

Även om mytrikedom är trevligt i litteraturen, så florerar falska och förvirrade påståenden om eskimåernas ordrikedom för snö vart man än ser. Nu senast reproduceras myten i Svenska Dagbladet.

Om vi med ord för snö menar totala synonymer har de västgrönländska eskimåerna (alla eskimåer talar inte samma språk/dialekt) två ord för begreppet "snö", men antagligen lika många indirekta nyansmässiga som andra har: slask, skare, kramsnö, blötsnö, pudersnö etc. Precis som en tryckare har en mängd ord för olika typsnitt, Times New Roman, Arial, Georgia osv. Varför berättar inte folk hur otroligt fascinerande det är att en fiskare eller en poet kan en stor mängd ord för olika fiskar respektive versmått? Varför har man hängt upp sig på just eskimåer och snö?

Professor Geoffrey K. Pullum vid University of Edinburgh, publicerade 1991 essän "The Great Eskimo Vocabulary Hoax and Other Irreverent Essays on the Study of Language" där hans slutsats och uppmaning bland annat är följande: Om någon reproducerar myten om att eskimåer skulle ha 10, 20, 90 eller hundratals ord för begreppet snö, "tell the speaker this: C. W. Schultz-Lorentzen's Dictionary of the West Greenlandic Eskimo Language (1927) gives you just two possibly relevant roots: qanik, meaning 'snow in the air', and aput, meaning 'snow on the ground'. Then add that you would be interested to know if the speaker can cite any more." Pullum pekar också på hur dumt påståendet är eftersom det inte tar hänsyn till vad man menar med "ord", är det totala synonymer? Metaforer? Sammansatta ord? Dessutom finns det som nämnts inte heller ett språk som alla eskimåer talar. Man får det svar man förtjänar.

Läs Pullums essä här. (PDF-fil)

Förvirrat om Paula Modersohn-Becker

Line Engen hävdar idag i DN okritiskt att Paula Modersohn-Becker (1876-1907) skulle vara Tysklands första modernistiska målare eftersom hon tidigt omfamnade franska "postimpressionister" som Paul Cézanne och Paul Gauguin: "Modersohn-Beckers dödsår 1907 sammanfaller tidsmässigt med det som många räknar som modernismens födelse, året då Pablo Picasso färdigställer sitt banbrytande verk 'Flickorna från Avignon'. Genom denna utställning visar Kunsthalle Bremen att hon var avantgarde i ordets rätta bemärkelse. Bilderna pekar fram mot det som komma skall. De har en formal tyngd och komposition inte olik Picassos tidiga kubism och en färgkraft som förbinder henne med fauvisterna."

Denna slutsats drar Engen efter att ha sett Kunsthalle Bremens utställning, och är ett exempel på dagens dominerande och förvirrande (och i grunden felaktiga och enögt formfokuserande) resonemang om modernism där skolexemplet med Picassos "banbrytande" "Flickorna från Avignon" alltid antas vara startskottet för modernism inom måleriet. Som bland andra Peter Luthersson flertalet gånger påpekat (i exempelvis Modernism och individualitet från 1986) ser för det första modernismbegreppet olika ut i olika språkområden, och skall för det andra främst ses som en en jagproblematisering som har sina rötter i medvetenheten om modernitetensverkningar runt 1850: "Det är [...] föga förvånande att flera modernismforskare har kapitulerat inför svårigheten att finna för modernismen gemensamma och gentemot andra konstnärliga strömningar differentierande stildrag. Vanligare än att betrakta en räcka signifikativa stildrag har det också kommit att bli att uppmärksamma omöjligheten att urskilja en sådan räcka." (Luthersson, s. 71.). Engen sitter fast i en sorglig syn på modernistisk konst som formexperiment - en syn på konstutveckling som ständigt reproduceras av duktiga idioter överallt, även inom litteraturvetenskapen.

Det är på samma sätt lika inbilskt att som Engen förklara att Modersohn-Becker såklart pekar mot det som "komma skall". Det har idag blivit självklart att på institutionaliserat avantgardesätt förklara konst- och litteraturhistorien som en lagbunden historieutveckling där, för att tala med Carl Forsberg, "allting [går] vidare linjärt till något annat, 1800tals-konstnärer som Delacroix och Turner anses förutspå den expressionistiska respektive den abstrakta konsten, medan en Rimbaud eller en Lautréamont, glest lästa i sin egen tid, som en självklarhet förutsätts framåtseende ha diktat för framtiden", vilket i grunden bildar ett felslut och ett osympatiskt, dömande von-oben-perspektiv som i sig bevisar modernismens idag paradoxala institutionalisering; en institutionalisering som dagens kulturkritiker, konstvetare och litteraturvetare verkar vara fullkomligt ovetande om att de är fängslade i.

Sundare är att Engen genom Paula Modersohn-Becker-Museum på Böttcherstrasse i Bremen lyfter fram Modersohn-Beckers "intresse för antik konst och verkens mer symboliska och mystiska kvaliteter". "I de intima lokalerna presenteras hennes porträttkonst ihop med senantikens mumieporträtt, inlånade speciellt från Paris och London. Under ett besök i Louvren 1903 fick en begeistrad Modersohn-Becker uppleva dessa två tusen år gamla porträtt. De satte omedelbara spår, inte minst i hennes självporträtt. På detta sätt träder döden in i hennes bildvärld." Minst sagt sympatiskt, men dock lite konstigt eftersom det problematiserar Engens tidigare uttalande om att Modersohn-Becker självklart skall ses som en renodlad traditionsförnekande avantgardist.

Nåväl. En slutsats man kan dra är att man nog snarare skall besöka Paula Modersohn-Becker-Museum än Kunsthalle Bremen.

Senaste Aorta: Rus & inspiration

I dagens DN (17/11) recenserar Jonas Thente senaste Aorta, nr 18 med tema "Rus & inspiration", passande nog tillsammans med Gläntas senaste nummer med liknande tema.

Thente skriver bland annat: "Aorta-numret knyter [...] gärna an till det dionysiska och mystiska, militant retrogardistisk som tidskriften är. Det är en mycket lämplig ingång med tanke på att mänsklighetens första författare shamaner av olika slag lät sig inspireras av lokala grödor med intressanta egenskaper."

Nr. 18, som hade smygpremiär på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, innehåller en rad intressanta essäer och lyfter fram diktaren som shaman; drogerna som dörröppnare – nu och då.

Numret kan köpas via förlaget för 100kr, en prenumeration (fyra nummer) kostar 350 kr inom Europa. Gör din beställning eller kontakta redaktionen på retrogarde@gmail.com

Numret kan även införskaffas på nätet via Tidskriftsbutiken.nu och h:ströms, lokalt i Stockholm via Akademibokhandeln (Mäster Samuelsgatan 28), Hedengrens bokhandel, Press Stop Götgatan och Västermalm.

Innehåll:
Quintus Horatius Flaccus: "Ode II, 19: Til Bakkus", Eirik Lodén och Ronny Spaans: "Menneske og natur, kunst og inspirasjon hos Roar Kjærnstad", David Almer: "Om Oden och skaldekonstens ursprung", Thomas Tibern: "Freja – skaldernas musa", Jelena Selin: "Druvor, metafysik, alkemi", Marina Tsvetajeva: "Till Genius", Ronny Spaans: "Det sixtinske kapell, Vatikanen", Therese Bohman: "Kejsaren av Fiume", Johann Wolfgang von Goethe: "Fem romerska elegier", Augustin Mannerheim: "Anmärkningar", Henning Næss: "Noen tanker rundt et dikt av Olaf Bull", Olaf Bull: "Dionysios", Håkan Sandell: "Lysergsyradietylamid", Andrés Stoopendaal: "Ett metafysiskt faktums existens", Carl Forsberg: "Att varsebli gränsen", Ulrik Farestad: "Drankeren", Eirik Lodén: "Rimbaud uppsumerer ett samliv med Verlaine", Charles Baudelaire: "Ur Belgien avklätt", Robert Graves: "Till en poet i trubbel", Margritt Lehbert: "Michael Hamburger", Michael Hamburger: "Ek".

Legenden om Novgorod, tryckt i Aorta

Gunnar Harding översatte tillsammans med Lars Erik Blomqvist förra året scoopet Legenden om Novgorod - en tidigare försvunnen, men likväl omtalad och legendarisk dikt av Blaise Cendrars (1887-1961). Dikten upptäcktes 1995 i Sofia och publicerades för första gången på svenska i Aorta nr. 13 (XIII).

Efter en understreckare i februari i år, där Harding själv tvekar om diktens äkthet, har nu problemet kring Cendrars dikt aktualiserats igen - Harding fick vatten på sin kvarn (den 13/11 i SvD) av en fransk avhandling som bl.a. poängterar att ett hotell som omnämns i dikten, Hôtel d'Angleterre i S:t Petersburg, inte hette så 1907 då dikten antas vara skriven. I dagens SvD (15/11) hävdar dock Bengt Jangfeldt att hotellet visst hette Angleterre 1907, men att det ändrade namn 1919 till International, för att åter få sitt ursprungliga namn 1925. En spännande fortsättning följer säkerligen.

Aorta nr. 13 är tyvärr slut på förlaget, men de som önskar läsa Legenden om Novgorod har fortfarande chansen att norpa de sista exemplaren på Tidskriftsbutiken.se och h:ström antikvariat och bokhandel.

En ytterligare länk:

nr. 14:
"Tema Mystik" i Sundsvalls Tidning

Recensioner av Aorta

Här är en länksamling till tidigare, fortfarande länkbara, recensioner av Aorta:

Nr. 17:
"En knäpp på näsan" i Svenska Dagbladet
"Aorta fyller 10 år" i Uppsala Nya Tidning (via Mohamed Omars blogg)
"En finborgerlig 1800-talskaramell" i Tidningen Kulturen
"Nytt fra krattskogen" i Ny Tid

Nr. 15:
"Aorta 15, 2006" på Dikt360.se

Nr. 14:
"Aorta nummer 14/2006" i Helsingborgs dagblad
"Retrogardism. Aorta XIV" på Anarks blogg

Nr. 13:
"Manuskript brinner inte" av Lars Gustafsson i Expressen

(I samband med poesiantologin Urblå natt:)
"Tilbake til fremtiden" i Morgenbladet

Fallfärdig modernistisk arkitektur

Man minns några rader ur Ernst Rolfs klämkäcka låt "Tacka vet jag det som var en gång", då man minsann "byggde riktigt bra hus", när man läser dagens DN. I ledaren hävdas det, helt riktigt, att "[f]astigheter som är byggda på 1920-och 30-talen [inte behöver] totalrenoveras förrän efter 70 år. Miljonprogrammets bostäder är redan fallfärdiga" och att "modernismens idéer om funktionsuppdelade och isolerade bostadsområden" var en katastrof, inte bara arkitekturmässigt, utan även för de människor som bosatte sig ute i betongförorternas Gehenna.

När nu modernistiska byggnader ändå inte håller för renovering (vilket inte är så konstigt - det är inbyggt i miljonprogrammets arkitektur att den inte skulle hålla: den ständiga förnyelsens idé) är det således tid att på allvar och i större skala inspireras av gamla fungerande städer och arkitektur, och implementera tankar som bl.a. new urbanism står för.

Programmet "Var fjortonde dag" i Axess TV där Carl Forsberg medverkade sändes i lördags men sänds även 2007-10-22 kl. 22:45, 2007-10-24 kl. 18:30 och 2007-10-27 kl. 13:45. Programmet ligger även ute på Axess TV:s webb-tv.

Aortas hemsida åter uppe

Efter en lång tids frånvaro från nätet har nu Aortas hemsida kommit upp igen. Sidan är provisorisk i väntan på att den nya konstruktionen blir klar men du kan ändå se presentationer av de tre senaste numren och göra beställningar samt kontakta redaktionen. Adressen är precis som tidigare www.retrogarde.org

Carl Forsberg i Axess TV

Carl Forsberg, chefredaktör för tidskriften Aorta, kommer den 20 oktober kl. 20:30 att medverka i Axess TV. Programmet kommer förhoppningsvis även att läggas ut på Axess TV:s webb-tv.

I programmet kommer Forsberg, Peter Luthersson, Göran Palm och programledaren Johan Lundberg problematisera modernismen inom konst och litteratur och diskutera huruvida modernismen är överstånden.

Mer info om programmet.

"Den diktare som inte längre har några ideal är slut."

- Pia Tafdrup (1952-)

Retrogardets inlägg i DN angående OEI-debatten i våras kan läsas här.