Boktips (igen)

Följande nya (och nygamla) verk kan nu köpas i bokhandeln:

(David Almer) Emil Kléen - Venus anadyomene: "Bohemen och fin-de-sièclepoeten Emil Kléen (1868–1898) hann ge ut tre diktsamlingar och tre prosaverk under sin korta levnad. Hans första roman förblev dock otryckt och bortglömd men återupptäcktes 2006 och ges nu ut för första gången med titeln Venus anadyomene. Kléens egentliga romandebut är en­­ fängslande tidsresa till den febriga existens­ som flanörer, litteratörer och ­bohemer kunde uppleva i sekelslutets Sverige. Romanen har redigerats av David Almer som också har försett den med noggranna kommentarer samt en utförlig inledning som presenterar en av Sveriges äkta ­dekadenter."

Ronny Spaans - Svalene i Lisboa: "'Svalene i Lisboa' plasserer Ronny Spaans både i ein nynorsk poesitradisjon og i ein større europeisk fellesskap, med Elena Sjvarts og Bella Achmadulina i Russland og Derek Mahon i Irland som tilknytingspunkt – alle representantar for ein ubroten klassisk orientert lyrikktradisjon i utkanten av Europa, som har fornya seg i samsvar med ein samtidig, modernistisk poetikk. Med vekt på bilete, rytme og forteljing står Spaans fram som eit friskt pust i norsk lyrikk. Med 'Svalene i Lisboa' debuterer Spaans som lyrikar."

(Ronny Spaans) Emil Boyson: Europeisk Poesi: "Diktantologien Europeisk poesi i norsk gjendiktning markerte et høydepunkt i Emil Boysons forfatterskap da den kom ut i 1965. Med denne utgaven er Boysons gjendiktninger av gullkorn fra den europeiske lyrikkarven igjen tilgjengelige for norske lesere. Boysons gjendiktningskunst kan kjennetegnes ved en interesse for intuitive innsikter og imaginasjon. Noen dikt gir han helhetlig igjen på norsk, mens andre omformer han og utstyrer med undertitler som 'fragment' og 'utkast'. Dette viser en erkjennelsessøken omkring begrepet 'poesi'. Dermed er boken ikke bare en diktantologi; den grenser til et modernistisk eksperiment, og på samme måte som Boysons diktsamlinger har antologien en naturlig plass i dikterens forfatterskap, som et uventet vidnesbyrd om en integrert poesiforståelse."

P.S.
Man kan för övrigt fortfarande köpa Håkan Sandells och Clemens Altgårds Om retrogardism, "Clemens Altgård och Håkan Sandell lägger i denna bok fram sina tankar och åsikter om poesins väsen och funktion, tankar som har sin grund i mångåriga diskussioner under tiden med poetgruppen Malmöligan. Båda vänder sig såväl mot den urvattnade modernismen som mot en enkelspårig realism, och talar för ett återknytande till litterära traditioner före de moderna riktningarna."

Kinesisk retrogardism?

I Dagens Nyheter kan man idag läsa om den kinesiska kritiken mot de hypermoderna skapelser som byggts upp i Peking på grund av OS.

Zhu Pei, en kinesisk arkitekt som vill skapa byggnader med fötterna i traditionen, menar bland annat att "Peking vill framstå som en modern och högteknologisk stad och glömmer sina rötter och sin egen kultur". Han säger vidare:

"När vi promenerar i de gamla gränderna som finns kvar känner vi oss som betydelsefulla människor. När vi går omkring bland de höga husen i Pekings nya kontorsdistrikt känner vi däremot att vi inte betyder någonting. Bra arkitektur ska få människor att känna sitt värde. Så kan man bedöma om ett hus eller område är bra eller inte ur arkitektonisk synvinkel."

Följande citat tål också att tänkas på:

"Världen i dag saknar de tankar som har funnits. Alltför mycket teknik skadar arkitekturens verkliga mening och människorna som vistas där. Vi behöver komma tillbaka till naturliga uttryckssätt och åter upptäcka traditionella kinesiska filosofiska tankar. Vi måste se den skönhet som redan funnits i samhället och ta tillvara gamla tankar. De är vackra."

"Först var det de gamla grekerna, sen kom romarriket och därefter medeltiden och industrisamhället, enligt västs synsätt. I Kina ser vi inte likadant på utvecklingen. Vi ser influenser från olika tider som påverkar hur det ser ut i dag."

Tyvärr har Zhu Pei kanske lite väl mycket fastnat i modernistisk arkitektur om man ser till vad han åstadkommit hittills i Peking och annorstädes, men ovanstående citat är trots det minst sagt tankvärda.

Sommarläsning?

Intressant nyare sommarläsning för den nyfikne:

Poesi:

Coyle, Bill, The God of This World to His Prophet (Chicago 2006)
Espmark, Kjell, Vintergata (Stockholm 2007)
Mason, David, Arrivals (Oregon 2004)
Omar, Mohamed, Faraos förbannelse (Stockholm 2007)
Omar, Mohamed, Parakleitos. Fragment tillägnade Ljusets Apostel (Stockholm 2008)
Næss, Henning, Før solen blir en skygge av seg selv (Norge 2007)
Sandell, Håkan, Skisser till ett århundrade (Stockholm 2006)
Spaans, Ronny, Svalene i Lisboa. Vers og forteljingar (Stavanger 2008)
Tafdrup, Pia, Valarna i Paris (Lund 2004)

Facklitteratur:

Luthersson, Peter, Svensk litterär modernism. En stridsstudie (Stockholm 2002)
Malmberg, Bertil, (red. Luthersson, Peter m.fl.) Diktaren i sitt sekel (Stockholm 2006)
Nordin, Svante, Humaniora i Sverige. Framväxt. Guldålder. Kris (Stockholm 2008)
Palm, Göran, Tack, modernismen, för den tid som varit! En bok om modern och omodern poesi (Stockholm 2007)
Shachar, Nathan, Blodseld och nordisk längtan. Oscar Levertin och hans tid (Stockholm 2006)
Sjöblad, Christina (red.), Utan poesi - aldrig! Baudelaire i nuet (Stockholm 2008)
Stjernfelt, Frederik och Thomsen, Søren Ulrik, Kritik av den negativa uppbyggligheten (Stockholm 2007)

Thente, Boethius och FRA-lagen

DN-litteraturredaktören Jonas Thentes blogg bjuder allt som oftast på kloka små inlägg; dagens inlägg, "På tröskeln till en ny epok", är skönt retrogardistisk och behandlar FRA-lagen utifrån ett romerskt dekadensperspektiv. Läs den!

Aortas "grå glöd"

Kvällspostens Anders E Larsson (18/6) säger bl.a. följande om Aorta:

"Uppslaget med en dikt av Elena Sjvarts på ena sidan, och en målning (svartvit, liksom resten av tidskriftens sidor) av Jennifer Anderson på den andra, fångar uppmärksamheten; i October Shore fäller en yngre kvinna, iklädd mörk kappa med huva, ned blicken i marken framför sig mot en skuggad bakgrund. [...]Nye chefredaktören David Almers första Aortautgåva ruvar på rik poesi."

Läs hela recensionen här.

(bilden till höger är (c) Jennifer Anderson.)

DN recenserar Aorta

I gårdagens DN (17/6) recenserade kulturchefen Maria Schottenius Aorta nr. 19. Tyvärr finns inte recensionen tillgänglig på DN:s hemsida, varför vi presenterar den här:

"Tvärkulturell tidskrift med annat tonläge

I allt massmedialt gafflande och gapande finns det även i dag speciella rum med andra tonlägen och inställningar.

Tidskriften Aorta har bytt redaktör från Carl Forsberg till David Almer, som öppnar med ett renässansnummer, där han tar emot på tjockt gräddvitt papper. Uppenbarligen har tidskriften en mobil västskandinavisk redaktion i Göteborg, Oslo, Stavanger, Stockholm, och en rad konstformer får samsas. Den sensationelle renässansfilosofen Giordano Bruno beskrivs av Percival, från livet i en håla utanför Neapel tills han naken och med munlås år 1600 förs till avrättningsplatsen på Campo dei Fiori i Rom. James Joyce och Johannes Paulus II har båda postumt velat ärerädda honom, och får man nog säga, lyckats. Tillsammans med några andra Bruno-fans.

I en spännande artikel om aztekerna i europeisk renässanskonception läser Håkan Sandell i ett encyklopediskt verk med flora och fauna "hur de spanska soldaternas avhuggna huvuden placerats bredvid hästarnas avhuggna huvuden i demokratiska rader".

I tidskriften finns också en rad renässansdikter nyöversatta, bl a Maurice Scève, Joachim Bellay.

Bildkonstnären Jennifer Anderson (född -75) från Glasgow presenteras och presenterar sig med en rad bilder som är svåra att ta ögonen från, "Chrysalis", "Drifting" och inte minst "Precious metal" som ligger smältande bredvid en Sapfo-dikt, som översatts på originalets versmått.

Avslutningsvis finns ett notblad av Franz Schubert och därefter en svensk översättning av Heinrich Heines "Der Doppelgänger" som Schubert tonsatt.

Det är uppmuntrande att få den här sortens tidskrifter till redaktionens tidskriftsbord.

Håll ut.

Maria Schottenius" (c) Dagens Nyheter
(bilden till höger är (c) Jennifer Anderson.)

Recept för att göra konst angelägen

I dagens SvD kan man läsa om hur Ricardo Donoso, utställningskommissarie på Edsvik konsthall, gör en god gärning genom att föra fram samtida figurativt måleri - visserligen av skiftande kvalitet, men tanken är god. Installationer och klart avantgardistisk elitkonst göre sig icke besvär. SvD skriver: "Sedan han tillträdde på sin post för tre år sedan har den tidigare omtvistade konsthallen i Sollentuna blivit en publikmagnet. Receptet är ingenting han hymlar med: Traditionell konst och populistiska evenemang lockar besökare och bekostar satsningar [tyvärr, får vi väl säga här på Retrogardism etcetera] på det mer avantgardistiska."

Det finns en fin humanistisk grundtanke hos Danoso som fler utställare i Sverige borde ta efter: "De flesta konsthallar i kranskommunerna har lagt ner verksamheten. Här i Edsvik kollapsade den för att man mest hade konceptuell konst som bara lockade crème de la crème. Jag tycker inte att någon ska äga rätten till sanningen, utan tror att människor själva har förmågan att bedöma vad som är bra och dåligt".

"Sanningen" finns för närvarande på konstinstitutioner och konstutbildningar - där man fastnat i inbillat provocerande konceptkonst och ickefigurativa tvångströjor. Detta blev klart uppenbart om man exempelvis besökte Konstfacks vårutställning; "konstverken", bl.a. lerklumpar med inbäddade kopulerande könsorgan, sängar med halshuggna svanar etc, kunde likväl varit framplockade från 1970 års vårutställning. Folk ryckte så klart bara på axlarna, en stor förlust för konst vars hela grund ligger i att provocera. Det som vill vara avantgarde blir bara tomma gester.

Donoso identifierar för övrigt de gemensamma drag som han tycker svenskt samtidsmåleri har: rotlöshet, bredd och avsaknad av regional prägel - i de retrogardistiska målarkretsarna är de gemensamma dragen snarare rötter, djup och regional prägel, men så är de inte så uppmärksammade. Än. Åtminstone inte av Donoso. Följande uppfattning är vi dock helt tillfreds med: " –Vissa konstkritiker säger att måleriet är dött. Det stämmer inte. Jag tror tvärtom att det är på väg att ta över igen."

Det finns mycket som pekar på att han har rätt. Vi går en spännande tid till mötes.