Aorta 2009: tema Monarki & Snille

Den 22 maj distribuerades Aorta XXIII & XXIV till det svenska hovet, och sedan till framför allt resten av Skandinavien.

Tema? Den spännande kombinationen Monarki & Snille! Så bli hänryckt och slakta spargrisen så kommer ni att kunna lägga rabarber på ett nummer redan innan pingst! Köp ditt nummer genom att maila retrogardism@gmail.com. Pris? 100 riksdaler + porto.

Innehåll:

• Carl Forsberg: Till hennes kungliga höghet Victoria Bernadotte
• Walter von det Vogelweide: När Fredrik II skänkte ett litet län
• Christopher Rådlund: Prins Valiant – den ädlaste av seriehjältar
• Alexandr Pusjkin: Riddar Fattig
• Håkan Sandell: Erik XIV – en avkanoniserad kulturmonark
• Carl Sniolsky: Kung Erik
• Alexander Z. Ibsen: Dronningdrap
• Ana Luísa Amaral: Dikter
• Ashk Dahlén: Diktare och mecenater i medeltidens Persien
• Sohrab Sepheni: Lovsång
• H.S.: Till Afzaladdin Ibrahim-ibn Ali Nadjar...
• Helena Granström: Kraften av ett petande finger
• Lars Anders Johansson: Segelmakaren
• Johann Wolfgang von Goethe: Prometheus
• Jelena Selin: Mellan heroism och komik...
• Henning Næss: Noen tanker om et dikt av Arthur Rimbaud
• Else Lasker-Schüler: Hemlängtan
• Amy Fugate: Trana
• Henning Kramer Dahl: Heinrich Schütz (1585–1672)
• Bill Larsson: Presens.

Man kan köpa Aorta på följande ställen:

Stockholm: Akademibokhandeln City, Press Stop/Pressbyrån Västermalm (Västermalmsgallerian), Hedengrens bokhandel (Sturegallerian), Press Stop Söder (Götgatan 31), Akademibokhandeln Skrapan (Götgatan 78/Skatteskrapan)

Göteborg: Press stop Drottninggatan (Drottninggatan 58), Vänder sig om (Andra Långgatan 22)

Malmö: Tidskriftsbutiken Malmö (S Förstadsgatan 18)

Lund: Press Stop (Klostergatan 8)

Karlshamn: Antikvariat Bode Carlshamn (Ronnebygatan 15)

Norrköping: Antikvariatet i NorrköpingSunne: Kvarngatans Tobak

Poe 200 år

Idag är det 200 år sedan Edgar Allan Poe föddes. Därför presenterar vi här Korpen i översättning av Viktor Rydberg:

Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde,
bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi.
Knappt jag börjat slumra, förrän något knackade på dörren,
något pickade på dörren, ticketick det ljöd däri.
Upp jag blickade och sade, väckt ut ur mitt drömmeri:
"Nå stig in! Vem söker ni?"

Aldrig går det ur mitt minne: årets sista natt var inne,
i mitt rum, som i mitt sinne, skred dess skuggors tåg förbi.
Längtande till morgonstunden, höll jag mig vid boken bunden;
ack, men djupt i hjärtegrunden, ack, som alltid, ljöd däri
hennes namn som här förklungit - Leonor det klingar i
änglafästers harmoni

Lampan fladdrande beskiner sidenböljande gardiner,
hör, det prasslar, hör det viner i det tunga draperi!
Och vad annat för mig hände, aldrig sådan skräck jag kände,
aldrig hemskare sig tände flamman i min fantasi,
och jag viskar, icke hörbart, blott att varda skräcken fri:
"Stig då in! Vem söker ni?"

Dock min häpnad snart sig lade, lugn jag återvunnit hade,
då jag gick till dörrn och sade: "Ack förlåt mitt bryderi!
Över nyss i slummer bragta sinnen smög så sakta, sakta
eder knackning, knappt att akta, knappt att uppmärksammad bli." -
Ut jag såg i förstugången, men vad såg jag väl däri?
Endast skuggors feeri.

Ut min blick i mörkret irrar, in i nattens djup han stirrar,
och en dröm min själ förvirrar med onämnelig magi.
Ej den djupa tystnad störes, ej en bild för ögat föres,
"Leonor!" det viska hördes... O, vad smärta ljöd däri!
Vilka äro de som växla detta kvävda hjärteskri?
Jag och ekot, endast vi.

Dörren knappt jag stänga hinner, knappt min bok jag återfinner,
och det knackar. Pulsen brinner... är det, är det trolleri?
Hastigt rinner mig i hågen: å, det är på fönsterbågen!
Still, i tankar, I som frågen, vad av detta månde bli,
still, mitt hjärta, tills jag funnit, att det mystiska häri
var -- en vind som flög förbi!

Ha då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar --
ståtlig fågel! mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri.
Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vingar
upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri
på en Pallasbyst å karmen fullt så hemmastadd och fri
som i skogens sceneri.

Vad? Jag tror hans besatta uppsyn lockar mig att skratta.
Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli!
Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder,
gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli,
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämnes du däri?
Korpen svarade: Förbi.

Underligt jag fann det vara, att en fågel så kan svara;
fast hans svar var ett ord bara och med föga mening i,
ty bland alla männskosöner vem har rönt vad här jag röner,
att en kolsvart fågel kröner dörrens karm så trygg och fri,
sitter på en bild av Pallas, som i skogen trygg och fri,
kallande sig själv Förbi?

Korpen som alltjämt vill tjäna till en hjälmkam åt Atena,
sade detta ord allena; han har tömt sin själ däri.
Ej den djupa tystnad stör han, ingen enda fjäder rör han. --
"Hopp och vänner flugit från mig; snart väl skiljas även vi",
så jag sade: "När är stunden, då vi skiljas även vi?"
Korpen sade då: Förbi.

Att en fågel så kan svara, hör ju till det underbara;
dock, han säger ett ord bara, som han kanske övats i
av en skald, vars hårda öde, förrn han lades till de döde,
ville, att hans strängar ljöde till det enda ord: förbi --
att hans sång, den brustna, ljöde i ett enda hjärteskri:
Förbi, förbi!

Mitt för dörr och korp jag rycker soffan fram, ty, som jag tycker,
bör han lyss till mina nycker, mildra min melankoli,
och på soffans sammet sänker jag mig ned och eftertänker
vad i fågelns ögon blänker, vad det är för trolleri
i hans dystra Hadesskepnad, vad det är för mening i
detta hesa rop: Förbi.

Så jag länge överväger, ej ett enda ord jag säger,
korpen stirrar -- hu han äger i sin blick en hemsk magi!
Tankfull lutar jag mitt sjuka huvud mot det sammetsmjuka
hyende, vars purpur lampan sprider skiftingar uti.
Ack, den tid, då henns huvud lutade i svärmeri
mot dess purpur, är förbi!

O, igenom rummet simma ambraskyar som en dimma!
Lyss, jag tycker mig förnimma änglars tysta steg däri.
Fören I från Gud en hälsning, kommen I med hopp och frälsning,
frälsning, ack, från hennes minne, som min ande fängslats i?
O, är ögonblicket inne, då min själ kan varda fri?
Korpen ropade: Förbi!

Du profet och leviatan, kanske fågel kanske satan,
slungad hit av männskohatarn eller stormens raseri,
säg min arma själ, som lider, som besegrad ännu strider,
i vars spår förtvivlan skrider -- säg vad änden månne bli!
Finns i Gilead ännu balsam, finns ett hopp att varda fri?
Korpen svarade: Förbi!

Du profet och leviatan, kanske fågel kanske satan,
säg du bud fårn männskohatarn, vid den Gud vi leva i,
väntar ingenstädes freden? Förer ej den tunga leden
till ett fjärran saligt Eden, där jag åter slutes i
hennes famn vars namn nu klingar ljuvt i himmelsk harmoni?
Korpen svarade: Förbi!

Bort från mig, demoners like! Till ditt dystra avgrundsrike
hän i storm och natt du vike! Höj du där ditt hesa skri!
Lämna ej ett dun till minne av det ord, som kvalt mitt sinne!
Är ej ögonblicket inne, att du lämnar dörren fri,
fritt mitt hjärta, som du borrat djupt din rovdjursnäbb uti?
Korpen svarade: Förbi!

Vingen ej han röra gitter; -- kvar sen åratal han sitter,
och hans drömblicks hemska glitter stirrar jämt med häxeri.
Skimrar lampan, skiner månen in på mig och Hadessonen,
ser jag honom korpdemonen, skugga golv och draperi.
O, den svarta, svarta skuggan dväljes jämt min själ ini,
suckande: Förbi, förbi!

Gott nytt år

Gott nytt 2009 önskar Aortas redaktion. DN.se skickar ut en dikt av Öijer. Vi har inte DN:s resurser, men skit i det:

Läs, och lär: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954

Leve retrogardet.

Nya nummer av Aorta snart ute

Efter en längre tids fördröjning kommer nästa vecka tre nummer (!) av Aorta att skickas ut till prenumeranter, återförsäljare och press.

De teman som presenteras gemensamt är På andra sidan floden, Nordiska gemenskaper samt Livsstil.

Fulaste byggnaden i Sverige prisad

DN rapporterar idag om att Kaba-stenen i Kalmar, Sveriges fulaste konstmuseum i form av en svart låda, vunnit Kasper Salinpriset. Tråkigt och beklagansvärt.

På det svarta gravmonumentet borde det stå: "Här vilar svensk arkitektur. Sörjd. Saknad."

Kléen

I går, söndag den 5 oktober 2008, samlades 15 personer, många Emil Kléens ättlingar, i Höör för att hedra Kléens minne.

In i det sista var oron stor för att det oväder som drabbat Skåne skulle förstöra möjligheterna att genomföra ceremonin. Vid femtiden slutade det emellertid att regna, himlen blev blå och ceremonin fick en höstlövsskimrande och värdig inramning.

En mycket lyckad eftermiddag således.

Till Emil Kléens minne

Söndagen den 5 oktober kl 17.00 kommer det att hållas en mindre ceremoni vid skalden Emil Kléens (1868-1898) grav i Höör (Höörs kyrkogård) anordnad av Aortas chefredaktör David Almer.

Detta av olika anledningar; dels är det i år 140 år sedan Kléen föddes och 110 år sedan han dog, men det är också i år året då Emil Kléens egentliga debutverk, Venus anadyomene, för första gången getts ut. Vi hoppas att boken och ceremonin kan bidra till att Kléens intressanta person och livsöde åter belyses, och att hans poesi och prosa kanske kan få uppskattning även i vår tid.

Vid graven kommer en bukett nedläggas, och Almer tar också tillfället i akt att säga några ord och läsa en dikt.

Välkommen att hedra minnet av Emil Kléen.