Fulaste byggnaden i Sverige prisad

DN rapporterar idag om att Kaba-stenen i Kalmar, Sveriges fulaste konstmuseum i form av en svart låda, vunnit Kasper Salinpriset. Tråkigt och beklagansvärt.

På det svarta gravmonumentet borde det stå: "Här vilar svensk arkitektur. Sörjd. Saknad."

Kléen

I går, söndag den 5 oktober 2008, samlades 15 personer, många Emil Kléens ättlingar, i Höör för att hedra Kléens minne.

In i det sista var oron stor för att det oväder som drabbat Skåne skulle förstöra möjligheterna att genomföra ceremonin. Vid femtiden slutade det emellertid att regna, himlen blev blå och ceremonin fick en höstlövsskimrande och värdig inramning.

En mycket lyckad eftermiddag således.

Till Emil Kléens minne

Söndagen den 5 oktober kl 17.00 kommer det att hållas en mindre ceremoni vid skalden Emil Kléens (1868-1898) grav i Höör (Höörs kyrkogård) anordnad av Aortas chefredaktör David Almer.

Detta av olika anledningar; dels är det i år 140 år sedan Kléen föddes och 110 år sedan han dog, men det är också i år året då Emil Kléens egentliga debutverk, Venus anadyomene, för första gången getts ut. Vi hoppas att boken och ceremonin kan bidra till att Kléens intressanta person och livsöde åter belyses, och att hans poesi och prosa kanske kan få uppskattning även i vår tid.

Vid graven kommer en bukett nedläggas, och Almer tar också tillfället i akt att säga några ord och läsa en dikt.

Välkommen att hedra minnet av Emil Kléen.

Aorta på bokmässan i Göteborg

Passa på att träffa Aortas ansvarige utgivare Carl Forsberg och chefredaktör David Almer i tidskriftsmontern B04:04 på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg!

Klockan 16 lördagen den 27 september presenteras Aortas rykande färska dubbelnummer 20-21 med tema döden och nordiska gemenskaper.

Välkomna!

Öijercitat

SvD påminner om vad Öijer uttryckte i DI Weekend #28:

"Jag tycker om de gamla städerna – allt som är vackert – som de såg ut innan socialdemokraterna rev alla gamla hus och förstörde hela landet."

Lagerholm och Kant

Rätt som det är ramlar man över något intressant på Svenska Dagbladets allt mindre kvalitativa kultursidor (Ja, jämför med för bara 10 år sedan!). Denna gång, som så många gånger förr, är det "Under strecket" som bjuder på det intressanta. Martin Lagerholm skrev den 12 september 2008 "Litteraturen är större än tycke och smak" där han utifrån Literarische Wertung und Kanonbildung (Königshausen & Neumann) förklarar varför en litterär kanon är en vettig sak:

"I ett övertygande resonemang anför Wellbery några centrala idéer hos Kant, bland annat den som vill påvisa att ett smakomdöme är någonting som når bortom det rent subjektiva; att det snarare omfattar en del av en gemensam mottaglighet (sensus communis), som i sin tur utgör någon sorts måttstock vid estetiska värderingar. Med detta menar inte Kant att det normerande i värdesättningarna innebär att vi alla måste tycka likadant, utan att det i språkligt, socialt och estetiskt hänseende är meningslöst att som enskild individ fälla ett smakomdöme giltigt 'bara för mig'."

Öijers nya...

Bruno K är på G igen, och åter igen påminns vi om att en av Sveriges de facto mest lästa poeter inte går i temporära estetiska och idémässiga ledband. Med sin poesi, metaforrik, mytisk och bildstormande modernistisk utan att tappa kontakten med traditionen når han ut till folket; och det med en fascinerande diktsamling. Svart som silver bränner sig fast med sin civilisations- och modernitetskritik.

I dagens DN på nätet meddelar Öijer bl.a. :

"Jag vill inte gå omkring i några dåliga skor. Du vill inte köpa en dålig bil, du är väl ute efter kvalitet, eller hur? Det gäller litteraturen också. Och konsten, och musiken. När det gäller litteratur så fungerar det så att ju mer du läser, desto mer kunskap får du om vad som är 'bra' och 'dålig' litteratur. För mig står till exempel Hjalmar Söderberg för kvalitet."

och:

"Jag har alltid sett ­poeten som en form av andlig vägvisare och civilisations- och samhällskritiker. Men också en människa som kan beskriva de djuppsykologiska schakten inom en människa. Och det är för att poesin ska kunna betyda något för människor, ska kunna vidröra. All form av intellektuell poesi skriven för akademiska kretsar har aldrig intresserat mig."

Nuff said.